Dagens bibelord: Lukas 1:39-45
Maria ”skyndade till en stad i Juda bergsbygd”. Man är numera ganska säker på att det är en stad som heter Ain Karem, som ligger en bit sydväst om Jerusalem. Det blev en sträcka på c:a 17 mil - förmodligen till fots - från Nasaret till Ain Karem. Det var bara några dagar efter ängelns besök när hon gav sig iväg till Elisabet.
Vad var orsaken till att Maria skyndade iväg? Kanske var det det att hon kände sig ensam. Ensam med det svåra och stora hon upplevt och väntade. Hon hade kanske ingen att anförtro sig till. Hur skulle hon kunna berätta och vem skulle kunna förstå? Men hon visste att hennes släkting Elisabet var i något av samma situation. Det hade ju ängeln berättat för henne. Ett gudomligt under var också hos henne förklaringen till att hon väntade barn. Hon som egentligen var för gammal. En för ung och en för gammal!
När Elisabet får höra vad som hänt med Maria sparkar barnet till i henne (hon är 6 månader före Maria i sitt havandeskap) och hon fylls av helig ande och utbrister: ”Välsignad är du …välsignat det barn du bär …Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? Salig hon som trodde …”. Tänk att Elisabet redan där dragit slutsatsen: Maria är havande med ”min herre”! Salig också hon, som trodde. Och vi vet ju att allt gick i uppfyllelse som Elisabet sa. - Det innebär att du och jag får vara Guds barn, får evigt liv genom det Jesus gjorde för oss. AMEN!
/Einar