En tid av vikt pågår. En tid som börjar efter fettisdagens mättnad och avslutas med påskens glädjehögtid. Fastan ger mig bitvis samma känslor som advent. Nya ljus tänds, en ny slags väntan infinner sig och en stillhet kan få välkomnas. Fastan är för mig en påminnelse, inte om att sluta äta, men om att försöka bryta mönster och minnas sånt som lätt glöms bort i vardagsbruset. Också hos den som är sjuk och borta från både arbete, fritidsaktiviteter och kyrka brusar det. I tidningen, i mejlboxen, i huvudet, i sociala medier.
Då blir fastan en möjlighet att stanna upp med tydlighet. Att fasta. Inte som ett sätt att krympa kroppen. Inte som en "detox" som det populärt kallas när människor går in för att avstå olika saker. Populärt men ibland skuldbeläggande, eftersom begreppet detox bygger på att det är avgiftning det handlar om. Som om det vi avstår ifrån förgiftar oss. Men det jag avstår behöver inte vara något ont. Det kanske är tillräckligt att det tar fokus från det mest angelägna. Kanske är det till mig Jesus talar när han säger till Marta i Lukasevangeliets tionde kapitel: "du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt."
Så om vi under fastan inaktiverar Facebook, väljer bort mobilspel, utesluter viss mat och dryck eller avstår från en del nyhetssidor på nätet, så innebär det inte att allt detta är ont och giftigt. Men det kanske tar blicken från det som är nödvändigt. Om vi övar oss i att stänga vissa av inflödena, att välja bort vissa saker till förmån för andra så kan det vara en väg till nya vanor som gör gott och leder oss djupare in i oss själva och närmare den Herre som påsken, och livet som kristen, handlar om. Om jag avstår från sånt som vanligtvis tar min tid kan jag få utrymme att läsa annat, be och reflektera mer, öva solidaritet, fördjupa tron och sjunga fler psalmer. Därför tycker jag om fastan. Inte för att den gör mig till en bättre människa, utan för att den hjälper mig tänka nytt. Bryta mönster, och kanske hitta nya vägar. Om så bara mellan askonsdag och påsk. Helt enkelt mer vila och en aktiv väntan på den helg som varje år påminner om hur Jesus vann över döden. För dig, för mig.
Cecilia Ekhem
Psalm 205 (Text: Per Harling)
Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt. Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.
Genom din ångest, när allt är svårt, delar Gud din smärta och all din gråt.
Vila i din väntan. Stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser.
Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot. Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort. Framtiden väntar, vila i tro kornet som nu slumrar snart börjar gro.
Nu finns boken
"Från Sjömanskapell till EFS-kyrka" att köpa!
Läs mer...
Alla studiecirklar och kulturarrangemang görs i samarbete med Sensus. 
Vi är med och stöttar familjecentret Kraftkällan. 
www.familjecentret.se
Östra långgatan 23
852 36 Sundsvall